Det dystra säkerhetsläget satte underrättelseverksamheten i fokus inom utrikes- och säkerhetspolitiken

Staten och den nationella säkerheten står åter i centrum för politiken. I dessa tider av dystra tongångar inom stormaktskonkurrensen och mellanstatlig polarisering har säkerhets- och underrättelsetjänsterna fått en allt större roll inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Också i Finland har underrättelseinformationens ökande betydelse lyfts fram i statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse från i somras. Det är viktigt för statsledningen att veta vad motparten planerar och att förstå utvecklingen i den säkerhetspolitiska miljön. Samtidigt måste man också veta vad som inte är påverkan från motpartens sida, utan exempelvis felaktiga antaganden och spekulationer som uppstår i den offentliga debatten. Den informationen finns vanligen inte att få i offentliga källor. Skyddspolisen utnyttjar fullt ut de metoder som underrättelselagstiftningen medger för att inhämta information om utvecklingsförlopp som hotar vår nationella säkerhet.

I lägesbilden för både underrättelseinhämtning och bredspektrig påverkan har de proxyaktörer som olika stater använder fått en allt större roll. Statliga aktörer försöker sopa igen spåren efter sig genom mellanhänder, oavsett om det är fråga om Ryssland, Kina eller Iran. Med hjälp av proxyaktörer vill kraftmyndigheterna i diktatoriska länderna fördunkla verkligheten, göra det lättare att bestrida handlingar och skapa en ny typ av osäkerhet. Rekryteringen kan skötas i sociala medier och betalningen med kryptovalutor. Den som utför ett uppdrag vet inte nödvändigtvis själv för vems räkning han eller hon agerar.

Ett exempel på användning av proxyaktörer är den ryska sabotageverksamheten i Europa. Den har fått allt farligare former och visar likgiltighet för utomstående offer. Skalan är bred och inbegriper allt från mycket komplexa cyberattacker till enkel förstörelse. Huvudmålet är att få västländernas stöd till Ukraina att vackla.

Finland har tills vidare inte varit föremål för kraftig påverkan från Rysslands sida, utan påverkansarbetet har framför allt riktats mot stora EU-länder, men samtidigt också mot länder som exempelvis har en stor rysk minoritet eller proryska partier.

Mediebilden och därmed också allmänhetens bild av rysk påverkan motsvarar inte alltid verkligheten, utan till exempel vanlig inhemsk vandalism antas vara utförd av Ryssland. Detta passar Ryssland väl, eftersom det ökar den ryska avskräckningen och skapar en bild av att landet har oinskränkt makt.

Genom sina påverkansåtgärder testar Ryssland ständigt väst och Nato samt ger akt på deras reaktioner och resiliens. Ryssland förstår sig dåligt på väst och Finland, exempelvis överrumplades den ryska ledningen av Finlands anslutning till Nato. Förståelsen för logiken i Finlands agerande kan eventuellt försämras ytterligare och samtidigt finns det en ovilja att föra oönskade nyheter till den högsta ledningen. Detta kan medföra en risk för missförstånd, och då kan Ryssland reagera utifrån sina egna misstolkningar.

Påverkan sker alltmer i en gråzon och det kräver också alltmer underrättelseinhämtning. Skyddspolisens målsättning är att ge statsledningen en förvarning om rysk icke-militär påverkan. Också myndigheterna använder Skyddspolisens underrättelseinformation för att effektivt avvärja de mest allvarliga hoten, såsom terrorism.

De regler som gäller i underrättelsevärlden kräver extremt förtroende för varandra, och därför kan endast likasinnade underrättelsetjänster delta i det internationella informationsutbytet. I detta avseende är underrättelsetjänsterna oersättliga verktyg för nationalstaterna. Om Skyddspolisen och den militära underrättelseverksamheten inte har tillräckliga resurser för att delta i samarbetet med sina utländska partner, är dessa dörrar helt stängda för Finland.

Det står klart att i synnerhet Ryssland har förändrat säkerheten i vår omvärld på ett betydande sätt. Och ingen utveckling mot det bättre är i sikte. Ryssland är en aggressiv stat med expansiva ambitioner, och det är berett att använda alla medel för att nå sina politiska mål. Rysslands alltmer framträdande imperialism, historietolkningar utan faktabas och decennielånga manipulation av nationen att tro på Rysslands historiska mission förutsätter att vår underrättelseverksamhet är kompetent och stark och kan ge en första varning om eventuella åtgärder mot vårt land.

Juha Martelius
Chef för Skyddspolisen