Ryssland försöker påverka europeiska länder genom sabotage

Flera europeiska länder har under de senaste två åren upplevt sabotage med kopplingar till rysk underrättelseverksamhet. Skadegörelse är ett sätt för Ryssland att bedriva påverkansarbete i Europa. Aktiviteten har riktats mot de stora europeiska länderna plus ett antal andra stater.

Rysslands möjligheter till inflytande i Europa försvagades märkbart efter det att landet inledde sitt storskaliga angrepp mot Ukraina 2022. Ryssland har traditionellt använt diplomatisk täckmantel för underrättelseinhämtning, men efter krigsutbrottet har västländerna utvisat ett stort antal underrättelseofficerare från ambassaderna.

Ryssland har tvingats ändra sätten att bedriva underrättelseverksamhet för att anpassa sig till det förändrade läget. Ryssland har gjort en omställning till krigssamhälle, vilket har återspeglats i landets sätt att agera också utanför Ukraina.

En aktivare sabotageverksamhet är en följd av denna utveckling. Verksamheten är i huvudsak kopplad till den ryska militära underrättelsetjänsten GRU. Den är en del av Rysslands försvarsmakt, så direkt agerande är mer typiskt för dess verksamhet än för landets andra huvudsakliga aktör inom underrättelseinhämtning som avser utländska förhållanden, den civila underrättelsetjänsten SVR. Den ryska federala säkerhetstjänsten FSB är för sin del till största delen verksam inom Rysslands gränser, trots att den också har befogenheter och även historik av verksamhet utomlands.

Sabotaget har antagit allvarligare former

Tidigare när ryska underrättelseorgan genomförde sabotage utomlands var det så gott som genomgående Rysslands egna utbildade underrättelseofficerare som gjorde det. Sabotageoperationerna var färre, men de var mer omsorgsfullt planerade och mer inriktade på strategiska mål. Exempel på detta är när GRU:s militära enhet 29155 försökte lönnmörda far och dotter Skripal i Storbritannien och sprängningen av ammunitionslagret i Tjeckien 2014.

Numera använder Ryssland mellanhänder för att åstadkomma förstörelse. Det rör sig exempelvis om brottslingar eller andra som är intresserade av ekonomisk vinning. De kan till exempel utföra mordbränder till och med mot en liten summa pengar utan att veta vem den ursprungliga uppdragsgivaren de facto är. Sådana proxyaktörer rekryteras vanligen i sociala medier och de är inte särskilt professionella.

Förstörelsearbetena har gällt enkla och lättillgängliga objekt som är symboliska eller av sekundär betydelse med tanke på det egentliga stödet till Ukraina, såsom köpcentrum eller andra svagt skyddade objekt. Också det militära stödet till Ukraina kan bli föremål för attack, till exempel tillverkning, transport eller lagring.

Rysslands sabotageverksamhet i Europa har dock fått allt farligare former. Landet visar genom sitt agerande likgiltighet till och med för utomstående offer. Något som vittnar om detta är rapporterna från tyska och brittiska myndigheter 2024 om självantändande paket inom godstrafiken.

Ryssland vill skapa rädsla

Syftet med ryska sabotage är att påverka den allmänna opinionen och medborgarnas säkerhetskänsla och att belasta myndigheterna. Målen i sig saknar större strategisk betydelse. Exempelvis skulle enskilda skadegörelser riktade mot det militära stödet inte ha någon betydande inverkan på frontläget i Ukraina.

Den eftersträvade effekten är mer psykologisk. Ryssland vill skapa ett hotläge där landet kan påverka beslut i väst. Eftersom det är GRU som ligger bakom verksamheten är också målen militära.

Det egentliga huvudmålet är att den allmänna opinionen i väst ska vända sig mot stödet till Ukraina.

Ryssland vill visa sin förmåga att agera också i väst och skapa sig ett framtida förhandlingsläge. Även om åtgärderna riktas mot strategiskt mindre viktiga objekt än tidigare har de fått större genomslag.

Det kan mycket väl hända att vi får se förändringar i de ryska underrättelsetjänsternas verksamhet i framtiden. När fallen av sabotage blir kända kan Ryssland komma på nya sätt att påverka. Landet agerar ofta opportunistiskt, det vill säga testar olika tillvägagångssätt och drar den nytta som går att dra.

Förändringarna i relationerna mellan Ryssland och väst påverkar också landets strategier. Om exempelvis förutsättningarna för rysk underrättelseverksamhet i väst blir bättre, kan Ryssland mycket väl åter börja prioritera mer klassiska metoder för underrättelseinhämtning i sin verksamhet. Det är först på längre sikt som vi märker om den nuvarande sabotageverksamheten blir landets vedertagna sätt att agera.

Finland är inte det viktigaste målet, men sabotage kan inte uteslutas

Finland är sannolikt inte ett särskilt väsentligt mål för Rysslands agerande med avseende på genomslag och beaktansvärdhet. Ur Rysslands synvinkel är Finland inte en sådan nyckelaktör som skulle kunna påverka besluten i väst.

Risken för sabotage är ändå verklig och måste tas på allvar även här. Finland har blivit ett ovänligt land ur Rysslands synvinkel och skärpt sina ståndpunkter i fråga om Ryssland. Skyddspolisen har redan en längre tid beaktat sabotagehotet i sina bedömningar.

Också i Finland är det mest sannolika målet för ryskstött sabotage aktörer med kopplingar till det materiella stödet till Ukraina, såsom försvarsindustrin. Rysk sabotageverksamhet utgör i dagsläget inget hot mot de kritiska tjänsterna.