Ryssland positionerar sig på nytt globalt

Kriget i Ukraina har pågått i tre år, och det har tvingat Ryssland till en betydande internationell ompositionering. Ryssland uppträder självsäkert i sin utrikespolitik, men samtidigt står det klart att landet fått minskad tyngd globalt.

Förändringen har varit mest dramatisk inom relationerna mellan Ryssland och västländerna, som gjort en verklig djupdykning. Ryssland har genom sitt eget agerande avsevärt försämrat sina möjligheter att påverka västländerna.

När de sedvanliga påverkansmetoderna har mindre effekt har Rysslands agerande i Europa blivit mer aggressivt. Men samtidigt har västländerna sämre möjligheter att påverka Ryssland, eftersom väst nu känns alltmer avlägset för ryssarna.

En sådan konstellation ökar avsevärt risken för missförstånd och överdrifter. När de traditionella myndighetskontakterna har brutits så gott som helt, sker dialogen i allt större utsträckning via offentligheten. Behovet av underrättelseinformation ökar på båda hållen när tillgången till information via sedvanliga kanaler är dålig.

Ryssland riktar blicken österut och söderut

Ryssland är emellertid inte så isolerat från den övriga världen som det kan se ut sett från vår horisont i väst. Ryssland riktar nu huvudsakligen blicken mot Kina. Landet har i allt högre grad förbundit sig till Kina och dess utrikespolitiska mål. Det står klart att Kina är den starkare parten. Ryssland och Kina strävar efter att stärka de internationella strukturer där västländerna inte ingår.

Ryssland tittar i riktning mot det globala syd, dvs. Afrika, Asien och Sydamerika. Ett forum för detta är samarbetet mellan Brics-länderna. Ryssland undersöker möjligheter till handel i det globala syd, men försöker också öka sin politiska tyngd, vilket syns till exempel i satsningarna på diplomater.

Det är uppenbart att det globala syd inte kan ersätta Europa, dit en stor del av den ryska handeln tidigare riktade sig. Här kommer också logistiken med in i bilden – det går inte att bygga gasledningar i nya riktningar hur snabbt som helst.

Och inte heller i det globala syd är den ryska spelplanen helt enkel. Det militära företaget Wagnergruppen var tidigare en kanal för rysk påverkan i flera afrikanska länder. Efter det väpnade upproret sommaren 2023 har Rysslands försvarsministerium avvecklat Wagnergruppen. Den stela byråkratiska apparaten har inte haft förmåga att ersätta företaget, som var en påverkanskanal av smidigare typ. På detta sätt har Ryssland också förlorat inflytande i Afrika.

Trots högmod vill Ryssland ändå återupprätta handelsförbindelserna med Europa

Rysslands president Vladimir Putin har suttit vid makten längre än någon europeisk ledare, vilket ger honom en viss självsäkerhet. Den ryska ledningen behöver inte tänka i valcykler när den fattar beslut, så den tror sig kunna matta ut motparten i många frågor.

Ryssland vill framför allt försvaga stödet till Ukraina genom sitt påverkansarbete. Landet kan delvis sägas ha lyckats med detta, eftersom det har förmått skapa bromsar för västvärldens militära stöd. Men samtidigt har västländernas stöd till Ukraina fortsatt och fördjupats när kriget dragit ut på tiden.

Även om Ryssland uttrycker sig självsäkert och aggressivt har landet en önskan att återupprätta handelsförbindelserna med de europeiska länderna. Ett annat förstahandsmål för Ryssland är att sanktionerna ska avvecklas eller åtminstone lindras.

Rysslands strategi är att rikta budskapet i Europa till dem som vill återupprätta normala handelsförbindelser. I Finland har stödet till Ukraina varit mycket enhälligt, men i många andra europeiska länder är situationen inte lika klar. De ekonomiska argumenten står i fokus när Ryssland gör sina påverkansförsök.

I den ryska ledningens världsbild är västländerna inte absolut onda, utan delas in i det goda och det onda väst. Västvärldens ledare representerar den så kallade onda väst som försöker isolera Ryssland. Det goda väst består av det vanliga folket och dem som är beredda att fortsätta handeln med Ryssland. Ryssland värdesätter inte demokrati och förstår inte heller att den politiska ledningen i de europeiska länderna återspeglar folkets åsikter.

Det står klart att det inte finns någon återgång till det gamla i handelsrelationerna mellan Europa och Ryssland ur någondera partens synvinkel. Sett från Europa skulle ett återupprättat förtroende kräva en radikal och osannolik förändring i Ryssland. Ryssland å sin sida vill inte på nytt bli lika beroende av väst som landet var före kriget.

Små stater står inte i centrum för rysk påverkan

I Europa riktar Ryssland in sin påverkan framför allt på de stora länderna och naturligtvis Ukraina. Ryssland är inte allsmäktigt när det gäller att påverka, utan måste som krigförande land prioritera när det väljer handlingssätt. Små länder som Finland är inte de viktigaste föremålen för påverkan ur rysk synvinkel.

Ryssland ser sig självt som en stormakt vars huvudmotståndare är Förenta staterna. Men Ryssland upplever sig också vara hotat – och att det agerar enligt reciprocitetsprincipen också när landet enligt västländernas sätt att se på saken eskalerar situationen. Rysslands vill först och främst upprätthålla sin egen interna stabilitet.

Ryssland är det största hotet mot Finland, men ur Rysslands synvinkel är Finland inte lika väsentligt som omvänt. Ur rysk synvinkel är små länder som Finland en spelplan för de större staternas intressen. Ryssland ser framför sig en värld där små stater blir satellitstater till några få större stater som kan komma överens om saker utan att bry sig om de mindre staterna.

Samtidigt är Östersjön av stor betydelse för Ryssland. Skuggflottan i Östersjön är i dagsläget det ekonomiskt och logistiskt mest lönsamma alternativet för Ryssland att transportera olja sjövägen. Den ryska ekonomin har stor nytta av att använda skuggflotta för att kringgå sanktionerna mot råolja.

Relationen mellan Ryssland och Finland har förändrats i grunden. Ryssland anser Finland vara ett ovänligt land bland annat i och med Natomedlemskapet. Det upplever att Finland har svikit dess förtroende när Finland blev allierat med Förenta staterna.

Ryssland förbereder sig för ännu djupare motsättningar med västländerna och försöker upprätthålla redskap som landet kan tillgripa vid behov. Det rustar sig för många former av fientliga åtgärder mot västländerna, även Finland. Beredskapen är ändå inte ett bevis på beslut att omedelbart vidta sådana åtgärder.