Analys: För Ryssland är cybermiljön en spelplan för moderna konflikter

Rysslands inställning till cybermiljön är tudelad. Å ena sidan är cybermiljön en påverkansplattform som hotar statens interna stabilitet, kultur, värden och nationella identitet, varför landet vill minska sitt beroende av västerländsk teknologi. Ryssland vill begränsa sina medborgares tillträde till det fria internet men också begränsa västländernas möjlighet att spionera eller inverka på Rysslands system. Samtidigt använder Ryssland aktivt cybermiljön som ett medel för att nå sina statliga intressen, och sörjer för att den utanför Ryssland riktade cyberkriminaliteten blomstrar i landet.

Ryssland ser informationsmiljön som en spelplan för konflikter. Den här tanken har väglett Ryssland att i landet målmedvetet organisera cyberekosystem, där staten får stöd av det övriga samhället för sina cyberfunktioner. I kärnan av Rysslands cyberekosystem sitter den högsta statsledningen och säkerhets- och underrättelsetjänsterna som svarar för den strategiska planeringen, prioriteringen och inarbetandet av de nationella cyberresurserna. Ryssland har i själva verket lyckats skapa ett system som förenar traditionell propaganda och modern teknologi.

Det anpassbara cyberekosystemet har prövats i praktiken

Ryssland har byggt upp sitt cyberekosystem på många områden. Landet har satsat på utbildning av experter på cybersäkerhetsområdet i både högskolor och i säkerhetsmyndigheternas egna utbildningsprogram. De akademiska institutionerna stöder den statliga cyberverksamheten också genom utbildning och expertis.

Ryssland har också investerat i de nationella cybersäkerhets-, informations- kommunikations- och teknologiområdena och genom lagstiftning förbättrat sina möjligheter att i sin underrättelse- och påverkansverksamhet utnyttja den know-how som aktörer inom den privata sektorn besitter. De statliga och statsstödda medieorganisationerna sprider narrativ i enlighet med Rysslands intressen. Också de strängt reglerade nationella teknologi- och kommunikationsplattformarna ger möjlighet till övervakning och kontroll av informationsflödena.

Föreningen av dessa olika kapaciteter gör Rysslands cyberekosystem till en flexibel helhet som landets säkerhetsmyndigheter konkret har utnyttjat både för krigsoperationer i Ukraina och för påverkan och spionage riktade mot västländerna. Ryssland har genom sin cyberverksamhet strävat efter att skaffa utrikes- och säkerhetspolitisk information men också information som man senare utnyttjat som medel för påverkan.

Dessutom har Rysslands underrättelsemyndigheter genomfört talrika cybersabotageoperationer, genom vilka man velat störa samhällslivet i Ukraina. Gemensamt för dessa verksamheter är att man vill uppamma rädsla, osäkerhet och misstro och därigenom försvaga den nationella och internationella samhörigheten i länder och olika allianser som från Rysslands synpunkt klassas som "ovänliga".

Ryssland vill isolera sig från det västerländska internet

Ryssland ser den fortlöpande kontrollen av informationsflödet som en viktig kugge när det gäller att bevara landets digitala suveränitet. Landets administration upplever att det nationella informationsflödet måste skyddas mot yttre påverkan. Officiellt har Ryssland uppställt som mål att bekämpa fientlig utländsk verksamhet och främja Rysslands kultur och värden, men i verkligheten är fri tillgång till information också ett allvarligt hot mot det auktoritära förvaltningssystemet.

Ryssland har velat hindra vanliga ryssar att få tillgång till västerländska nyhetssajter, och samtidigt har flera ryska myndigheters webbsidor stängts för västerländska användare. Ryssland har också målmedvetet strävat efter att frigöra sig från de västerländska datanätens planeringsprinciper, såsom datasäkert realiserade krypteringssystem.

Som ett led i sin målsättning att utöva hårdare statlig kontroll av internet har Ryssland också långsiktigt utvecklat nationella alternativ till datanät, lagring av information och kommunikation. Genom att ersätta utlandsproducerade tjänster med inhemska lösningar försöker Ryssland kontrollera den del av internet som fysiskt befinner sig inom den ryska statens gränser eller till vilken Rysslands rättsliga befogenhet sträcker sig.

Ryssland möjliggör avsiktligt cyberkriminalitet

Ryssland har också redan i åratal erbjudit gynnsamma förutsättningar för kriminell cyberverksamhet, under förutsättning att verksamheten riktas utanför Ryssland och den inte står i strid med Rysslands nationella eller utrikespolitiska intressen. Till de cyberkriminellas handlingssätt har hört exempelvis attacker som genomförts med hjälp av utpressningsprogram, av vilka också Finland fått sin beskärda del.

Denna samlevnad mellan förvaltningen, de cyberkriminella och hacktivistgrupper har fått nya former när de geopolitiska spänningarna ökat särskilt efter att Ryssland startade sitt anfallskrig mot Ukraina. Överbelastningsattacker som genomförs av proryska så kallade hacktivister har regelmässigt riktats mot västländerna – inklusive Finland. Den ökande hacktivismen och cyberkriminaliteten speglar Rysslands intressen att försvaga västerländska medborgares förtroende för samhällets funktion, även om de inte i samtliga fall skulle styras av statliga aktörer. Den påverkan som sker via proxyaktörer ger Ryssland möjlighet att bestrida sin delaktighet.